Sån är jag...

[Yoshimura]

Johan heter jag, kallas Kalle av en del, annat av andra...
Född 76, vilket då innebär.... öh! 17bast och kanske något till?
Bor i det undersköna sörmland, i trakterna av Åkerstyckebruk/ Mariefred med en familj bestående av en son på 3år, en dotter på 5 och en tant som är för gammal... NEJ! för rar menar jag! :rolleyes:
Född och uppvuxen på landet, har aldrig kunnat med stadens sus och dus! Gillar när det är tyst och lugnt! Såvida det inte handlar om bilar, flygplan, motorcyklar eller annat kul med motor i...
Skolad bilmekaniker och bilplåtslagare, jobbat som bilplåtis på bilia i flera år, sedan sadlade jag om helt, och vart motorcykel mekaniker i stället!:rolleyes: Effter ett par år vart det bilia igen, men nu mekaniker och sedan kundmottagare, ush vad griniga alla volvo ägare är! :D Gick tillbaks till mc branshen igen och är nu delägare i Honda Mc Center i Södertälje! En perfekt branch om man inte gillar fritid, tidiga kvällar och lediga helger... Typ!:redface:

Kör lite enduro & cross, jagar och leker med flygplan när jag har permission från familjen! Skruvat med det mesta har jag väl gjort så länge jag kan minnas, mest isär, men det har hänt att något någon gång även skruvats ihopp igen.
Första riktiga bilen jag hadde var en chevelle 65a, den hör väl tyvärr till skaran som aldrig riktigt skruvades ihopp igen, efter ett antal år utan kuligt åk vart det så en som jag köpte till mig själv i 30 års present!
En Dodge Coronet 440 från 1970.
http://www.geting.se/image.php/99911-DSC00081.JPG (http://www.geting.se/viewimage.php?image=99911-DSC00081.JPG)
Den rullade ett par sommrar, men är nu nedskruvad för någon typ av renovering...
http://www.geting.se/image.php/99912-SSL10977.JPG (http://www.geting.se/viewimage.php?image=99912-SSL10977.JPG)
Förhoppningsvis kommer den hamna i den mindre skara grejer som efter många svordommar, litervis med svett tårar och blod faktiskt återigen kan kallas komplett, klar och färdig... Eller iaf körbar :D

Så där, sån är jag! Intresserade svarar till signaturen "Småfet surjämte"
EDIT: Uppss, fel forum...8)

[Ögonbrynolf]

jagar och leker med flygplan när jag har permission från familjen!

Hundar jagar bilar... men jag ser att du tagit det steget längre! :D

Angående ditt problem med att bilarna tenderar att ej bli ihopskruvade så skulle jag rekommendera att du läser boken "Raggarbilen som en social funktion" av Dr John. Fritt översatt ur kapitel 2:

Den sociala omgivningen masserar fram den mentala och emotionella läggningen vad beträffar uttförandet hos individer genom att engagera dem i aktiviteter som dyker upp och förstärker vissa impulser, som har speciella avsikter och medför speciella konsekvenser. En individ som växer upp i en familj med muskelbilar kan självklart drabbas av allt från spärrskaftshandled till bränsleprishåravfall och jämförelsevis även bli stimulerad att utan vidare slita upp en momentnyckel ute på stan och börja momentdra någon gamal Saab, medan andra impulser som kanske skulle ha blivit väckta i en annan omgivning inte blir det nu. Om han till exempel är intresserad av motorer och kan uppnå en speciell kompetens i det är det ingen fara. Men om han är ”utan det” kan han omöjligen dela livet med den grupp felgängade bultar och tjuvluft som muskelbilägarna drabbas av dagligen.
Några slag av deltagande i dessas liv med vilka det individuella är sammankopplat är oundvikligt, med respekt för dem utgör den sociala miljön en uppfostrande eller formande inverkan omedvetet och skilt från några bestämda bilmärken.
I vildar, barbarers och raggares samhällen förser sådant direkt deltagande (som utgör det indirekta eller tillfälliga muskelbilsintresset som vi har talat om) nästan den enda influensen för att uppfostra det praktiska i gruppens tro, nämligen rost i skuffen och släpande avgassystem. Även i dagens samhällen förser det basuppfostran för även den mest enträget snåltankande muskelbilsägaren. I enlighet med gruppens intressen och sysselsättningar, blir vissa bilar av hög aktning såsom Mopar, medan andra ses med motvilja som praktexemplet Ford. Sammanslutning skapar inte impulser av tillit och misstycke, men det förser med objekt till vilka de dras. Det sätt på vilket vår grupp gör saker tenderar att bestämma de objekt värda att uppmärksammas, och på så sätt föreskriva direktiven och gränserna för observation och minne. Det som är konstigt eller främmande (Neonljus och benvärmare) tenderar att bli moraliskt förbjudet och intellektuellt suspekt. Det tycks nästan otroligt för oss, t ex att saker som vi känner till mycket väl kunde ha undgått igenkännande under åren som gått. Vi är benägna att uppskatta det genom att tillskriva sympatisk dumhet till våra föregångare och genom att anta överlägsen medfödd intelligens för vår egen del. Men förklaringen är att deras sätt att leva inte påkallade uppmärksamhet på sådana fakta, utan höll deras tankar fästa på andra saker såsom ris och småsten. Precis som förståndet behöver förnuftiga saker att stimulera dem, så arbetar inte våra observationskrafter, minne och fantasi, spontant, utan sätts i rörelse genom befallningar som bestäms av de bibelsprängda mekarhandböcker som införskaffats. Den huvudsakliga strukturen av sinnelaget är formad, oberoende av garageumgänge genom sådana influenser. Det som medvetet, avsiktlig raggarmnekande kan göra är på sin höjd att befria kapaciteter formade på detta sätt för rikligare övning, och rena dem från deras frodighet, och att förse dem med nos-delar som gör deras handlande än mer meningsfullt.

Lycka till med projektet nu! :)